En gång när jag beställde kaffe på Schmäck frågade tjejen i kassan om jag ville ha mjölk. "Nix" svarade jag, stoppade ner mitt kort i börsen och såg hur hon hällde upp en liten kanna med mjölk. Ibland pratar jag väldigt otydligt, men är det verkligen så illa?
Idag när jag gick hem från jobbet gick jag förbi solariet som ligger längs ÖK. Jag blev så himla sugen på att gå in, drop-in stod det på en skylt. Förstå att gå in där, ta av sig kläderna och bara ligga och samla värme i tio minuter. Jag hade nog känt mig en hel del gladare resten av vägen hem än vad jag i verkligheten gjorde. Jag frös och var arg.
Jag stannade istället på Konsum där jag inte kunde bestämma mig för vilken frysta maträtt jag skulle köpa, så jag gick därifrån med en Karins Lasagne (tydligen Sveriges mest köpta frysta färdigrätt) och nån rätt med Lax, mos och Hollandaisesås. Väl hemma hos Pete på Hagaplan kunde jag för mitt liv inte bestämma mig för om jag skulle välja lasagnen eller laxen. Efter långt dividerande med mig jsälv bestämde jag mig till slut för lasagnen. Sju minuter senare då jag plockade ut den ur micron ångrade jag mig och njöt därför inte av min middag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Livets svåra.
Skicka en kommentar