Att blunda kanske är tricket för att somna sa Pete när vi hade lagt oss. Jag synade det tricket så han försökte med att blunda och nynna på en låt tyst för sig själv kanske är tricket. Min fråga till mig själv blev då varför i hela friden jag började nynna Fader Abraham i mitt huvud? Dumjävel, varför somnar du bara inte? Nä, här sitter jag igen. Återupstigen från de isänggådda med en karl sovandes som en bäbis i sängen. Så värdelöst. Fruktansvärt värdelöst. Nu kommer jag ju sova bort hela dagen imorogn och inte hinna med något av värde innan jag ska på jobbet klockan tre och sitta på mitt arsle i sju timmar. Satan!
Wilma hade i alla fall sagt till mamma idag att om hon inte bodde med pappa och mamma så skulle hon minsann bo hos Sofie. Fina fina barn, kom och bo med mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar