menhallåsluta....

Jaha, detta var ju värt. Just nu känner jag mig lite ledsen faktiskt. Av oviktig anledning fick jag gå hem klockan tjugotvå ikväll.
Isället för nolltvå alltså. Så långt var det bra.

Glad och peppad började jag sms:a vänner för att höra vem som ville gå ut och dansa med mig och fira att jag kan dansa på lokal medans jag får betalt. Ingen ville. Antingen var dom i Paris, Skellefteå, hundvakt, med andra tråkiga kompisar, med andra och såg film eller så hade dom en sur flickvän som är svartsjuk och är därmed inte min vän längre tydligen. Så himla himla tråkit! Än så länge hoppas jag på att lillblondjäntan Kristina ska höra mitt mobilsvar och ringa och säga JA, SÅ KLART JAG VILL FÖLJA DIG PÅ OPERAN OCH DANSA MIG SVETTIG TILL KLOCKAN SLÅR TVÅ!
Tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Det blir väl jag och familjen Fischer ikväll igen då. Inget ont om dom, det är fina människor, men jag skulle ju som vilja göra det jag vill göra.

De' skulle ju va dans dans dans!