Skräckens natt

Vår dörrklocka ringde i morse ca 5.30. Yrvakna tittade jag och Petrus på varandra i säkert en halv minut medan vi försökte få våra hjärnor att förstå 1) var vi var 2) vad som hände 3) vad klockan var. När vi funnit svaren på dessa frågor smög Petrus fram till dörren för att spana genom titthålet på dörren. Skräcken var ett faktum när det ringde igen samtidigt som Petrus tittade ut - det var ingen där! (Petrus hävdar att skräck är ett alldeles för starkt ord, men jag vill mena att vi faktiskt var rätt skärrade i vårt yrvakna tillstånd, medvetna om att ytterdörren är tunn som papper.) Hur som haver, vi funderade lite fram och tillbaka - vem var det? vad ville personen? borde vi vara rädda? skulle vi ringa polisen? - och kom till slut fram till att låsa grinddörren (en säkerhetsgrind i järn som man stänger innanför ytterdörren och låser med två lås) var det bästa att göra. Mitt i handlingen hör vi hur personen utanför hummar lite - det är av allt att döma en väldigt alkoholiserad äldre man. Strax efter detta hör jag ett ljud som med största sannolikhet var mannen som kastade upp festen utanför vår dörr. Tillbaka i sängen somnade Petrus ganska direkt medan jag spänt låg och lyssnade efter ljud. Inbillade mig röster och att mannen försökte öppna dörren.

Om det var en uteliggare som värmde sig i vårt trapphus eller en granne som var lite för full för att veta att han befann sig på fel våning är ännu osäkert, men vi somnade i alla fall om trygga bakom gallret och jag drömde att jag råkade snatta på Gina Tricot utan att larmet gick.