Jag är tydligen lik Maria Bonnevie. Så lik att folk vill ha min autograf.
Även i Umeå finns det psykon.
aka sagan om den lilla lilla kråkan
This is the new me. Eller i wish this was the new me. Jag vill se ut så här.
Det här är Hannes och Mirijam. Detta är inte en så värst smickrande bild för någon utav dom och dom är egentligen inte lika på nåt sätt. Förutom kanske att båda är supersociala och pratsamma själar. Som jag är med nästan jämt. Plus att dom båda gillar mig. Och har väldigt starka åsikter. Samt är omtyckta av alla. Och snygga. Den sämsta saken dom har gemensamt är att båda åker till Amerikatt i höst. Blir borta ett år vardera. Det är i n t e o k e j . Inte alls faktiskt. Jag är jätteledsen över detta och får lite smått andnöd när jag tänker på det. Att snart händer det. Jävla skit helt enkelt.
Lina kom ner till Stockholm för att gå på Coldplay tillsammans med Denise. Fin syster som jag är hade jag givit dom mina två biljetter jag lyckats få tag på. Min vana trogen hoppade vi på första bästa tunnelbana på grön linje. Inte förrän vid Odenplan (fem stationer för den okunnige) kom jag på att oj, vi skulle ju till stadion - dvs röd linje. Då vare bara att vända tillbaka till centralen för att byta. De redan nervösa töserna blev litet arga på mig. Men vi hann i god tid ändå.

