Tisdagsreflektion

Idag känns det nästan som en lite sorglig dag. Det är lite kosntigt, för inget sorgligt har hänt mig och mitt liv. Men jag käner mig sorglig ändå. Lite är nog på grund av boken jag läser nu, Tusen strålande solar. Idag på jobbet var jag tvungen att lägga ihop boken för annars hade jag börjat gråta. Så istället för att läsa satt jag och tittade framför mig i kökssoffan i trettiofem minuter tills jag fick gå hem. Det håller liksom inte att gråta på jobbet. Det faktum att min kära BabyP reser till Italien i två veckor kan också göra sitt för att framkalla dessa sorgkänslor. Det är väl inte direkt nån livskrig och jag behöver inte ligga och typ gråta eller så, don't you worry, det är bara lite på sne. Jag läser också sorgliga saker för andra människor på bloggar vilket också gör att jag känner mig sorglig. Sorglig för andras skull, som att de skulle hjälpa någon.

Hur som helst ska jag sluta vara sorglig nu och göra mig grann inför att bli utbjuden på restaurang. Så här glad skall jag bli: