söndag 4 oktober 2009

En busschaufför, en busschaufför, de e en man med pissigt humör

Igår var jag så arg så arg så arg. Jag kan inte minnas om jag någonsin varit så arg på en busschaufför tidigare.
Klockan var tjugo över sju och det var inte en människa ute, så klart, eftersom det var lördag morgon. Jag är hundra(tvåhundra, trehundra?) meter ifrån busshållplatsen (jag är sämst på bedöma avstånd, ok?) när bussen kommer runt hörnet, två minuter för tidigt.
Blåögd som jag är börjar springa så att busschauffören ska notera mig och stanna på hållplatsen, eftersom hon ändå är två minuter tidig.
Men tror ni hon gjorde det? Eller tror ni att människan tittar på mig, vänder blicken framåt igen och blåser förbi hållplatsen. TJUGO ÖVER SJU PÅ MORGONEN EN LÖRDAG NÄR NÄSTA BUSS GÅR OM 14 MINUTER OCH HON ÄR TVÅ MINUTER TIDIG! VA?! Rätt svar: NEJ!!!!!!!
Jag skrek rakt ut "men din jävla *****" och kastade mina vantar i marken. Tur att ingen såg mig, jag hade ju dött av skam. Pinsamt beteende in deed, men hallå tänk er själva. Jag hade typ sovit 5 timmar och skulle jobba nästan 12. Det var kallt, det regnade och jag hade inte ätit frukost. Dessutom var det mörkt och det var lördag. Vem hade det skadat om hon hade hållit tidtabellen istället för att sätta exempel eller vad fanken det nu handlade om.

Jag hatar helt enkelt busschaufförer, hatar. Mest i hela världen tillåme (näst efter Horatio i CSI Miami), JA TÄNK FÖR ATT DET GÖR JAG! Jag bryr mig inte om att det är generaliserande och inskränkt eller om jag sårar dig som läser detta och råkar vara busschaufför. Jag tar det säkra före det osäkra och är inställd på att när jag träffar en busschaufför så kommer han/hon vara antingen:
1. sur
2. otrevlig
3. helt ologisk och omöjlig att resonera med
4. människohatare
5. alla ovan nämnde punkter

Historien slutade i alla fall med att jag missade ytterligare tre bussar med minimala marginaler(inte pga idoter till chaufförer, vad jag vet) när jag i ilska promenerade mot slussen. Där tog jag gröna linjen på Alvik och kom i tid till jobbet, för tunnelbanan kan man i alla fall lita på.

3 kommentarer:

Irina sa...

Åh det skar i hjärtat när jag läste det inlägget. Jag vet exakt hur det känns och man känner sig så tillintetgjord och förbannad och frustrerad och till slut vet man inte om man kan leva ett liv där det finns normala människor någonsin igen

..eller nåt :)

Kråkan sa...

haha, PRECIS SÅ!
:)

projekt perfekt sa...

det som nästan kan sägas vara lika vidrigt som surbusschaufförer är att åka buss. uscha.