...

Jag har precis kommit hem och jag vill bara grin. Dels på grund av regnet och dels på grund av vår lägenhet. Den ser värre ut än när vi for. Först fattade jag inget när jag klev in genom ytterdörren. Vad tomt det är här, var är alla grejer? Först tänkte jag att nån varit snäll och flyttat undan alla flyttkartonger, tills det gick upp för mig att även alla kläder var borta samt spegeln och hallkistan. Inbrott tänkte jag med tvekan, innan jag kom på det. Dom har varit här och slipat golvet i hallen! Jaha, allt som förr stod i hallen i nån slags ordnad röra är nu utspritt i köket, arbetsrummet och vardagsrummet. En veckas post och Dagens Nyheter liggger utspridda i köket. 

Ja, jag vill bara grina. Klockan är strax efter halv elva och jag är ensam hemma, Petrus är kvar i Stockholm. Imorogn klockan tio kommer min familj och hämtar mig för att titta på lillebror som tar studenten, äta lunch på restaurang för att fika hemma hos mig. Här? Här! I stöket, hur ska jag hinna städa fint? Hinna orka. Snart är klockan elva och jag ska kliva upp klockan nio. 

Jävla skit, jag är redan spänd bak i axlarna igen. Så länge höll den avslappningen från medelhavssemestern.