Det som började som en rolig fest med mat, cyklar och 80-talstema slutade med en visit på akuten då pappa cyklade omkull och nyckelbenet valde att släppa taget om axeln. Det gör verkligen J Ä T T E O N T, vittnade patienten. Personalen på akuten trodde honom och gjorde allt för att lappa ihop den stackars kroppen. Klockan halv fyra på morgonen kunde vi äntligen åka och tack och lov sov han de fem milen hem. Jag var trött och sur hade mycket hellre sett färdigt Eurovisionsschlagerfestivalen med Wilma än legat på en brits på akuten bredvid en stackars pappa i en mintgrön rullstol och mucktröja från -81. Men vad gör man inte för föräldrar i nöd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar