Jag trodde jag skulle få en förvarning innan det hände.
Att hon skulle bli trött, seg och bråkig.
Att hon skulle börja krångla och irritera mig så jag skulle känna att dte var något som var fel, något som var på gång.
Att jag skulle hinna backa upp det viktiga, innan det var dax.
Ack, så jag bedrog mig.
För två dagar sen idag stängde jag av min käraste dator (för hon va lite slö) och sa skämtsamt att nu vaknar hon väl inte igen. Tänk så rätt jag hade. Superkraschen kom utan förvarning och sen va hon död. Mitt fina vita äpple. Med mina kära foton från två år tillbaka - ej reservuppbackade.Till synes bortom räddning.*
Smart Sofie, verkligen.
*Dock har P startat någon slags räddningsauktion för min hårddisk. Jag väntar med spänning, men utan hopp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar