She did the walk of life, nej - SHAME!

Kolla va söt jag va härom dan.

Det fick jag dock sota för!

Dagen va onsdagen och inleddes med finlunch med Elsa på Ryssgården. Efter kaffet fortsatte jag dagen med att flanera på stan och inhandla två klännigar, ett linne och en tröja.

Klockan fem åkte jag till slussen för att återigen möta upp med Elsa för middag hemma hos henne och sedan iväg till Riche och Deportees releasefest.

So far so good, om man säger så.

Väl på Riche träffade vi trevliga mäniskor och drack ett glas vin och fnissade åt hur lika gitarrist-Anders och Petrus är. Därefter någon gång började det gå snett. Jag och Jennie lämnade Riche för Marie Leveau (jag tvingade Jennie att planka med mig, det var väldigt roligt, vi rymde genom vagnarna från två spärrvakter) och då märkte jag att jag hade tappat mitt dyra läppstift från Make Up Store. Suck.

So far not so very good.

Väl hemma på Åsögatan (vi bor grannar med Jennie och Micke, vi i 204 dom 198) inne i deras trapphus för att säga god natt upptäcker jag - ta daaa! - entrényckeln är borta.

Petrus är på Fårö, så jag kommer följdaktligen inte in i mitt hus - KLOCKAN MITT I NATTEN!

Tur i oturen har Jennie nyckel till deras övernattningsrum där jag får spendera natten. Tack och lov liksom.

Det jobbigaste med historian var nog varken den borttappade nyckeln eller läppstiftet, utan promenaden hem på morgonen. Med barmage-linne och högklackat.

The walk of shame, helt enkelt.