Okej nu är det så här va, att jag har kort och gott blivit besatt av min stickning. Simple as that.
Jag stickar så ofta jag kan. I soffan, i sängen, på café, på jobbet, på pendeln, hos vänner. Alltjämt när jag int stickar sp tänker jag på min stickning. All dötid är förlorad sticktid, tex på pendeln (när stickningen fick stanna hemma) eller på rasten på jobbet. När Petrus frågar hur länge jag ska sticka innan jag ska sova svarar jag tex "i två stationer"(t-banestationer) vilket motsvarar ett varv, 56 maskor.
Nu behöver ni inte sitta där hemma och tro att jag är värsta stickmästarn ba för det. Tex så var dom där 56 maskorna bara 50 i börjar och mönstret tar form allt eftersom. Detsamma gäller för färgen på garnet som jag köpt på myrorna, vilket betyder att valmöjligheterna inte är helt, så satt säga, oändliga. Utbud och efterfrågan går ej att applicera i sammanhanget min stickning och jag.
Nu kommer bild! (Jag hoppas ju att ni är nyfikna på mitt två veckors-foster)
Hur länge den här stickfrälsningen kommer hålla i sig däremot är det ingen som vet.
3 kommentarer:
man tröttnar! tyvärr. blir mer sug efter suget...
men det är UNDERBART
haha jag trodde först att du menade att man tröttnade på att läsa om och titta på min stickning, haha! verket har dock tagit oanade vändningar nu, vänta så fåru se!
Jag vet exakt hur det känns. Jag fastnade för stickning och sen broderier och sen virkning. Handarbete är extremt underskattat
Skicka en kommentar